Det räcker inte med att hoppas...
Insändare i HBL/april 2009
Det räcker inte med att ”hoppas att personalen talar svenska” med sina svenska klienter/patienter som bitr. stadsdirektör Paula Kokkonen i tiden svarade fullmäktigemedlemmen Björnberg-Enckells fråga om den svenska äldreomsorgen i Helsingfors. Det är de ansvariga i staden som skall se till att så också sker i praktiken. Motivera personalen till att utnyttja möjligheterna att gå på språkkurser i svenska och premiera dem med ett ordentligt tilltaget språktillägg som använder det i sitt arbete!
Det räcker inte enbart med ”god vilja” då det gäller att uppfylla lagens bokstav.
Svenska hemvårdsteam finns endast i det Södra distriktet. Över 50 procent av de svenska hemvårdsklienterna är inte garanterade service på sitt modersmål – de flesta får den på finska. För ett år sedan beslöt hälsovårdsnämnden att om hemvård på svenska inte kan ges av de finska teamen skall servicen upphandlas eller klienten beviljas servicesedel för att själv köpa hemservice på svenska. I januari detta år hade ingetdera av besluten förverkligats.
Det finns vårdplatser på svenska men andelen av svenska äldre som på stadens försorg fått en vårdplats är ca dubbelt så stor som antalet svenska vårdplatser som staden köper. Var finns de övriga – ”insprängda” i finska enheter?
Sedan Stiftelsen Hedvig Sofiahemmet på grund av ekonomiskt trångmål hyrde ut fastigheten till Apollostiftelsen, som hade ett köpavtal med staden, har enbart finsktalande vårdbehövande placerats på hemmet. I senaste avtalsrunda godkändes inte mera Apollostiftelsen och är nu i sin tur i ekonomiskt trångmål. Eftersom Hedvig Sofiahemmet sålunda i huvudsak på grund av stadens försorg blivit ett hem för finskspråkiga äldre är det naturligt att de tomma platserna inte språket är det väsentliga för Apollostiftelsen. Staden har alla skäl att se över sin politik då det gäller de svenska äldre!
Det räcker inte med att ”hoppas att personalen talar svenska” med sina svenska klienter/patienter som bitr. stadsdirektör Paula Kokkonen i tiden svarade fullmäktigemedlemmen Björnberg-Enckells fråga om den svenska äldreomsorgen i Helsingfors. Det är de ansvariga i staden som skall se till att så också sker i praktiken. Motivera personalen till att utnyttja möjligheterna att gå på språkkurser i svenska och premiera dem med ett ordentligt tilltaget språktillägg som använder det i sitt arbete!
Det räcker inte enbart med ”god vilja” då det gäller att uppfylla lagens bokstav.
Svenska hemvårdsteam finns endast i det Södra distriktet. Över 50 procent av de svenska hemvårdsklienterna är inte garanterade service på sitt modersmål – de flesta får den på finska. För ett år sedan beslöt hälsovårdsnämnden att om hemvård på svenska inte kan ges av de finska teamen skall servicen upphandlas eller klienten beviljas servicesedel för att själv köpa hemservice på svenska. I januari detta år hade ingetdera av besluten förverkligats.
Det finns vårdplatser på svenska men andelen av svenska äldre som på stadens försorg fått en vårdplats är ca dubbelt så stor som antalet svenska vårdplatser som staden köper. Var finns de övriga – ”insprängda” i finska enheter?
Sedan Stiftelsen Hedvig Sofiahemmet på grund av ekonomiskt trångmål hyrde ut fastigheten till Apollostiftelsen, som hade ett köpavtal med staden, har enbart finsktalande vårdbehövande placerats på hemmet. I senaste avtalsrunda godkändes inte mera Apollostiftelsen och är nu i sin tur i ekonomiskt trångmål. Eftersom Hedvig Sofiahemmet sålunda i huvudsak på grund av stadens försorg blivit ett hem för finskspråkiga äldre är det naturligt att de tomma platserna inte språket är det väsentliga för Apollostiftelsen. Staden har alla skäl att se över sin politik då det gäller de svenska äldre!
Kommentarer
Skicka en kommentar