Gunvor Brettschneider

Skall minimiantalet vårdare per äldre i långvården skrivas in i den kommande lagen om äldreomsorg eller skall vi nöja oss med rekommendationerna från år 2008? Frågeställningen har aktualiserats efter omsorgsminister Maria Guzenina-Richardssons uttalande om att minimiantalet vårdare bör fastställas i lag eftersom rekommendationerna inte lett till att vården förbättrats. Bl. a HS (25.7) och VN (26.7) har behandlat ministerns åsikt på ledarplats. Man förundrar sig främst över att hennes ändrade åsikt avviker från lagförslaget och från hennes tidigare positiva uttalande om detsamma. Syftet – att förbättra vården – lyfts däremot inte fram trots att VN konstaterar att en viktig orsak till bristerna i vården är att vårdarna är för få. HS rubricerar sin ledare ”God vård kräver pengar”. Kostnaderna är den andra aspekten som lyfts fram i vardera ledaren. Hur skall vi ha det – satsa på god vård och tillräckliga resurser eller fortsätta att endast rapportera i press, TV och olika utredningar om...

Minister Paula Risikko vill skapa ett ”åldersvänligare Finland”. I september skall hon utse en arbetsgrupp på hög nivå för att utarbeta ett åtgärdsprogram vars mål är ”att säkerställa ett Finland som åldras på ett socialt och ekonomiskt sätt och som är rättvist för olika generationer” (Pressmeddelande 8.8.2012). Den äldre generationen uppmärksammas just nu också på annat sätt på grund av förslaget till lag om äldreomsorg. Förslaget torde bli en av de centralaste frågorna i budgetrian. Tyvärr har diskussionen om förslaget fastnat i ”ja” eller ”nej” till personaldimensionering. Övriga förslag i lagen har väckt ringa intresse. För många verkar det vara oklart vilken form av äldreomsorg som anses behöva en lagstadgad dimensionering. Rekommendationerna om personalstyrkan från år 2008 som ligger som grund för de relationstal som nu föreslagits gäller dock explicit personalen i dygnetrunt-vårdenheter. ”Kvalitet är inte beroende av kvantitet” är ett av de ofta förekommande argumenten mot ...