Institution eller fosterfamilj?

Antalet barn och unga som omhändertas och placeras utanför hemmet visar en starkt uppåtgående kurva både i Helsingfors och i andra kommuner. I ett reportage i Hbl (18.10) uppges att kommunen inte sätter de omhändertagna barnens och ungas bästa i första rummet utan att de -  mot lagen - placeras  på institutionen i stället för i fosterhem.

Institution är dock ofta det enda alternativet på grund av bristen på lämpliga  fosterfamiljer, vilket också framgick ur artikeln. De rymliga hemmen med tålmodiga och kärleksfulla fosterfamiljer som ännu för 20-30 år sedan öppnade sina dörrar för omhändertagna barn och unga är tyvärr en stor bristvara  i dag i förhållande till behovet.

Socialnämnden i Helsingfors har fattat beslut om att systematiskt öka placering i familj och att man för barn under 12 år alltid i första hand skall utgå ifrån familjeplacering. Det har visat sig vara svårt att uppnå detta mål oftast på grund av att det inte finns lämpliga familjer med kapacitet att på långsikt ta hand om ett barn eller en ung person, vilket är präglat av en svår uppväxt. Ett barn som mår dåligt visar det på sitt eget sätt, ofta med aggressivitet, med revolt mot de vuxna, med misstroende..... Det behövs mycken kunskap och tålamod att övervinna misstron och bygga upp en trygg relation.

Det bästa för barnet, familjen och samhället vore att det skulle finnas tillräckliga resurser till förebyggande arbete när det uppstår problem. Tillräckliga stödåtgärder så att familjen kunde hållas samman skulle många gånger förhindra omhändertagande och placering utanför hemmet.  Tyvärr leder nedskärningar i kommunernas budget ofta till att det förebyggande arbetet kommer i kläm trots att det är just där resurserna borde sättas in för att förhindra att familjer splittras och barn omhändertas.